En dag när jag och Anna skulle till skönstaholm för att umgås med dammsugaren så upptäckte Anna att hon hade glömt nycklarna. Det var inte så dumt alls, för då fick jag åka och hälsa på Annas mormor och morfar som bor i Enskede. Jag nosade runt i HELA huset, hittade en fotölj som luktade får och la mig till rätta.

Det luktar så gott att jag måste klia mig på nosen för att se att det är på riktigt.

Stilstudie. Hund + blommig fotölj + fårskinn.

De hade en härlig tomt som jag sprang runt på och jag behärskade mig faktiskt och skälde bara en gång. På en skatebord, men sånna får man skälla på tycker jag.

En lördag i September var en massa människor som jag tyckte om och hälsade på hos några andra människor som inte var så dumma de heller. Det var Annas kusin Svante som fyllde 18 och hade kalas. Peter och Birgitta hade bakat och bakat och alla åt så de nästan sprack. Alla utom jag. Fast den där komposten jag hittade smakade inte illa. Men snål-matte lät mig inte mer än smaka på den innan hon lyfte mig därifrån. Här sitter Thomas i solen framför de stora tomaterna.

Som tur var så gav Birgitta mig en boll så att jag kunde koncentrera mig på något annat än den där lockande doften av kompost som min eminenta nos hela tiden påminde mig om.

Hos Thomas och Ingrid känner jag mig nästan som hemma. I alla fall så länge husse eller matte är med mig. Jag känner mig alltid lite vilsen utan dem, men jag ska försöka bli en lite tuffare hund. Här ligger jag i alla fall och är avslappnad under matbordet. Uttråkad var jag också...

... Anna bara satt och sydde kuddfodral. Och snabb var hon inte, det är väl det Ingrid skrattar åt.

Här är jag på min första stora riktiga fest. Jag har på mig den snygga scarfen och skötte mig perfekt. Kollade bara med några skysta gläffs om folk verkligen var inbjudna. Jag bjöd också på sköna party-trick som high-five och "spela död" i utbyte mot ostbollar. Anna och Ivar var mycket stolta över mig och jag tycker att party-hunden är ett av mina trevligare smeknamn.