Laban på Blidö
Nu ska jag berätta om hur mycket gott jag åt på Blidö. Jag kommer inrikta mig på tång och smultron. Jag tror nämligen bara att husse och matte skulle bli oroliga om de fick reda på alt annat. På dessa bilder är jag 20 veckor. Alltså snart fem månader.
Ja, här har vi då delikatesserna. Uppradade bara att avnjutas. Smultronen menar matte att jag borde kunna plocka själv men jag behöver bara kaninskutta lite söt och slicka henne i ansiktet så plockar hon dem åt mig. Att jag skulle få äta dem från ett festligt strå hade jag dock inte anat. Ibland överträffar hon sig själv. Tången hämtade Titti i stora lass, jag vet inte varifrån, men jag anar att det har med det där blöta att göra. Och varför grubbla på det när det serveras så fint som här.
Detta är ju bara för gott. Ge mig!!!.
Ja, ja, jag äter väl ett i taget så jag inte sätter i halsen.
Jag försökte få med mig hela tallriken till ett hörn av tomten dör jag kunde ligga ifred och snaska... men där tog jag mig vatten över huvudet. Jag försökte dock att inte låtsas om mitt nederlag och gnagde vidare på hantaget som om det var det som var meningen från början.
Här ligger jag och mumsar i mig den härligt lättsaltade tången. Perfekt en varm sommardag.
Bara för att jag äter betyder det inte att jag sköter mitt jobb som gårdshund. Här spejas det.
Min nos är som en fotbollsplan sägs det och jag kan tala om att mina öron inte går av för hackor de heller.
Nog pratat om mig. Här är husse. Han håller på och murar grunden till det nya huset.
Förresten är det där gropen jag grävde förra gången jag var på blidö.
Hur det gick till kan ni se i mitt första Blidö-album