Årstafältet januari 2006
Efter att ha insett att Laban nog behöver lite mer stimulans och framförallt chans att få springa av sig all energi så har Anna och Ivar tagit långa promenader på Årstafältet med Laban i långkoppel. Vi har busat, gjort godisspår, gömt pingu i snön, tränat inkallning och platsliggning med boll som belöning. Vi har jagat Laban och Laban har skuttat av lycka. Så härligt att se. Vi var verkligen i en svacka innan och tyckte att Laban mest var en kaxig skällande tonåring som bara ville äta gul snö. Nu kommer vi bättre överrens. När Laban till och med kunde vara lös och knappt titta åt de hundar som passerade utan hellre ville busa med oss och bollen blev man ganska stolt. Måste få skryta lite. Känns mest som vi har klagat på vår tonårsbuse på sista tiden. Men man tänker varje dag på vilken fantastisk hund han är. Så nu har vi fått de sagt. Då ska ni få se några bilder från dessa promenader.
Bollen har spelat en stor och viktig roll på dessa promenader. Här sticker Laban iväg efter den. En liten pil hjälper er att se den. Laban har full koll som ni ser. Målmedveten. Jopp, det blir han när bollen kommer fram.
Uppmärksam blir han också. Går fot, ligger, sitter. Ja, gör det mesta man ber honom om. Dock med en mängd upphetsade skall som bonus, men så är han ju en spets också.
Jo, det är en bild på Laban. Han syns bara inte så bra i sin fina päls mot snön. Här är en av få bilder som är tagna då det faktiskt var sol. I övrigt har det varit ganska kallt att vara ute på ett öppet, blåsigt fält. Ja, inte för Laban då, men för oss andra.
Har man så här tjock, fluffig päls så fryser man inte i första taget.
Här övas det "sitt-stanna-kvar". Laban piper för att han är så uppspelt och vill bara springa efter Ivar. Men han sitter lydigt kvar (9 gånger av 10, ibland gör ju husse det lite väl svårt och springer iväg och leker själv med bollen.)
När Ivar så äntligen ropar "kom" så flyger Laban iväg med ett litet glädjetjut. Jo, det är sant, han blir så glad att han piper till när han äntligen får komma till Ivar.
Jag kommer husse!!!
Belöningen när man varit så duktig är att få springa efter bollen.
Försök och ta den då. Komigendå! Jaga mig!
Bus blir det ju också såklart. Den där posen är ju bara för härlig.
Sen blir det lite passivitetsövning för Laban på bron så matte och husse får pusta ut lite. Man blir trött av en så aktiv promenad kan jag tala om. När vi har kommit hem har det känts som när man är i fjällen och kommer in efter en dag i backen. Visst ser de tuffa ut, mina fina killar.
Sen blir det lite platsliggning. Det går ju super med en så trött hund.
Tuffa killar igen.
Och så en bild med Anna också.
Lite tvångsgos med världens bästa hund.
Kommentera gärna albumet i vår gästbok