Gunnars kalas
Det var en mycket liten och försiktig kille som kom hem till Gunnar. Laban var bara nio veckor och hade aldrig varit på kalas förut. Till råga på allt hade han någon konstig tygbit knuten runt halsen. Matte hävdade att det var en scarf. Laban var skeptisk.
Laban låter Isak klappa honom lite på nosen. Lite läskigt är det.
Här hälsas det på Poa. Laban känner sig trygg, kanske anar han att Poa har haft hund. Softisen Schagal (ehh.. stavningen är osäker).
Poa får sig en slick och Ivars farmor ser ut att vilja ha en hon också.
När alla andra gäster har gått ligger en trött liten vovve och vilar på husses fot. I bakgrunden syns de roliga paketsnörena som Laban busade runt med.
Sova mellan husses fötter är också skönt. Påpekas bör att Ivar inte hade ruskigt stora fötter den 1 maj. Det var Laban som var en mycket, mycket liten valp.