Buhundsträff i Kolmården
En helg i början av oktober åkte jag och flocken till Kolmården. Där var det en stor buhundsträff. Jag fick träffa mamma Nicolina, pappa Freke, brorsan Linus, två av mina systrar, min tjej Mira och en massa andra trevliga bushundar. Vi gjorde en massa roliga saker. Spårade, gick på prommenad i Norrköping, tränade lydnad och busade. Jag och Mira bodde i samma hus så vi brottades en hel del också. Det tyckte inte Ivar om, han är lite mesig. Så då fick vi ett var sitt tuggben. Det var ju snällt, men jag ville helst ha Miras också. Anna och Ivar började kalla mig ego-hunden. Nu ska ni få se några fina bilder från min toppenhelg.
Valpbus. Svårt att fånga på bild.
Gruppkort blev det också. Inte heller det så enkelt. Försök få fyra busvalpar att titta in i kameran på samma gång. Det är inte det lättaste, och deras hussar och mattar ska vi inte tala om.
Här står vi och väntar på att få spåra. Lite senare försvann Ivar i skogen. Jag försökte påkalla Annas uppmärksamhet. Hon ignorerade mig bara, vilket fick mig att tjuta som en stucken gris. Ivar var ju borta. Hallå!!! (personspår är nog inte Labans grej riktigt)
Efter man har spårat måste man vila. (...eller efter man skrikit som en tok)
Efter en heldag ute i naturen är man ganska trött. Jag och husse somnar på nolltid.
Det var en hel del duktiga vovvar i kolmården. Det här tuffa trixet lärde sig Laban under helgen.
"fin husse"
Mira ska också stå på sin husse. Hon är dock lite skeptisk. Inte får man
väl kliva på Mattias heller? Laban tvekade inte en sekund. Klart man skulle hoppa på Anna och Ivar. Börjar man varje dag
med att skutta runt i sängen ovanpå sin sovande flock har man inga sådana tvivel.
Hopp upp, Mira!
Iiiivar! Tappa inte mig. Jag tycker ju inte om vatten ju. Norrköpingsprommenad i gamla industrikvarter.
Jag och husse tar en paus. Visst är vi snygga!
Efter en hel helg med ungarna är man ganska trött. Mamma Nicolina och "moster" Line vill hem och sova.