På väg till mötet med Linus. Laban sitter snällt och väntar på tvärbanan. Då Anna och Ivar inte har någon bil är Laban van vid att åka allt från tåg och buss till tunnel- och tvärbana

Det blev ett kärt återseende. Bröderna jagade varandra...

... och brottades...

Ge dig Laban, annars biter jag dig i nosen!!!

Här har killarna sprungit runt ett bra tag och tungorna hänger och slänger. Trots att det är bröder är de inte särskilt lika. Linus är mer lik pappa Freke, ialla fall i färgen. Han är mycket mörkare än Laban. Jag och Ivar tyckte även att han såg lite manligare ut, men det säger vi inte så Laban hör det.

Att man blir törstig av att springa runt och busa hade Linus förstått. Laban sitter bara och ser dum ut. Då hade inte husse och matte kommit på att Laban krävde lyxigare grejer än vatten ur någon gammal plåthink. Tillslut fick Laban dricka ur en flaska, men brorsan träffar man ju inte varje dag så han bestämde sig trots flaska för att skippa drickandet för tillfället. Det kunde han ju göra när det var tråkigt... (synd bara att Laban aldrig verkar ha tråkigt)

Sen svalkar Linus tassarna. Det har Laban än mindre förståelse för. Vatten är farligt.

En paus i Ivars knä för lite fotografering. Kanske kan vara mysigt, tycktes killarna tänka, men vi vill ju BUSA!

Jamen säg då, vem har snyggast tänder egentligen? Ivar som kände sig lite partisk vägrade svara på den frågan.