Labans valborg på Västtorp
När Laban bara var nio veckor var han med om sitt första valborgsmässofirande. Vi ville inte att det skulle bli en tråkig kväll med en skrämd liten vovve så vi flydde från smällarna och stan, ut i skogen till Ingrid och Thomas härliga landställe västtorp. Det blev Labans andra långa bildtur, men tuff som han är innebar det inga som heslt problem. Han sov hela tiden. Väl framme skuttade han ur bilen, stannade upp en sekund och nosade och fick sedan ett tokglädjeryck. När han skuttade bort över gräsplanen till ängen med det höga torra fjolårsgräset var det en hund som visste att detta var paradiset.
Här ligger han och bara njuter. Att man kan ha det så här bra. Inga läskiga ljud, bara skogen som susar, nytt fräsht vårgräs att smaska på och massa spännande dofter. Laban ville så gärna vara ute att han insåg att om man satte sig vid dörren så fick man komma ut och leka och kissade man ute så fick man godis. Rumsrenhetsträningen fick sig en ordentlig skjuts frammåt och Laban kissade inte inne en enda gång på hela helgen. Att Anna och Ivar var stolta är kanske inte så svårt att förstå.
Hur kan man bara vara så här söt. Det är ju så att man vill äta upp honom. Det här är nog den finast bilden på
Laban som vi har.
Den här lilla killen kan charma vem som helst.
Laban och en gammal boll som faktiskt hunden som Annas familj var fodervärdar åt för sju år sedan bet sönder. Hon var en ganska liten schäfertik som lystrade till namnet Cobra. Hon kom från Hundskolan i Sollefteå och var en utbildad röthund som blivit arbetslös och fått flytta hem till familjen Malmsborg.
Festligt med ett ställe där de har pinnar inomhus!
Här kommer lite bilder som Thomas tog på Valborg.
Här är vi på väg ner till sjön för att se om Laban tycker om vatten. En sak han inte tycker om är att bli buren. Han vill ju nosa, skutta, bita, springa och studdsa. Det var ett väldigt sprattlande när han ändå blev buren.
Matte fick ta över bärandet ett tag. Lillkillen är bara 9 veckor här och väger knappt fyra kilo, men på grund av allt sprattlande kändes det som om han var mycket tyngre.
Nyfiken badkruka!
Efter äventyret ner vid sjön kollar Anna efter fästingar. Laban passar på att ta sig en smakbit på vedkorgen.
Laban tar sig en liten tupplur och Anna passar på att gosa med den lilla svansen. När man nu ser Labans ståtliga krullsvans är det svårt att föreställa sig att den en gång i tiden varit så här liten.
På kvällen är både Anna och Laban helt slut och Laban får för första gången sova i soffan. Han ser ut att trivas.