Första mötet med Laban
När Laban och hans syskon är tre och en halv vecka åker Anna, Ivar och Titti och hälsar på. Resan till Kolmården tar otroligt lång tid. Äntligen ska de få träffa sin lilla valp. De vet ännu inte vem som är Laban. De hade tidigare sagt att de ville ha en så mörk buhund som möjligt. Sen när de satt där bland valparna var det en av de ljusaste som de blev förälskade i. Spöken är väl ganska ljusa.
Anna visar upp den lilla fleecfilten som Laban ska få och som ska få vara i valphagen tills de kommer och hämtar hem sin lilla kille. Då får han med sig lukten av mamman och syskonen. Amanda har hjälpt Anna att sy på en vovve på filten.
När de kommer till Maj-Lis och vovvarna möts de i hallen av två glada tjejer, mamma Nicolina och "moster" Line. Från ett rum längre in i huset hörs små gläfs. Valparna ser ut som stora, tjocka marsvin och sötare än socker. Laban är valpen på toppen, med den vita tassen.
Hur mysigt ser inte det här ut. Anna och Laban gosar för första gången. Skulle nog vilja påstå att var något
av en helig upplevelse. Lill-valpen som ska bli den efterlängtade egna hunden.
Lyckan var total.
Sen blev det lite gnagande och provsmakande av fingrar...
Jo, det duger nog...
Ok, slicka fint.
Drygt fyra veckor fick de vänta innan de fick hem sin lilla kille. Men den som väntar på något gott...