Här ser vi en gårdshund i sitt rätta element. Det var väldigt varmt då vi var på västtorp. Termometern visade på nästan 30 grader och skuggan var det självklara valet.
Som gårdshund måste man självklart hålla koll på de andra djuren på gården. Ja, nu var det väl inte så många andra djur att tala om. Men mössen som smög omkring här i stenröset hade Laban i alla fall full koll på.
Vakta utanför snickarboden, vinkällaren och
garagboden måste man ju också
Sen måste man ju ägna en hel del
tid åt att sitta och se oemotståndligt söt ut.
En utkiksplats är bra att ha. Fönstret i trappan är en utmärkt sådan. Att det finns en hel del festliga flugor och andra underliga insekter att jaga på innsidan gör det till en ännu mer attraktiv plats.
En dag gick vi ner till sjön. Thomas och Ingrid skulle ge
bort en gammal båt til några vänner. Laban uppskattar alltid en promenad, men den där sjön ger han inte
mycket för. Laban vill inte alls bli fotad. Han vill gå i täten och nosa, nosa, nosa...
Här står Thomas och klurar på hur mycket båten kan tänkas väga.
Laban på behörigt avstånd från vattnet. Ibland är han inte lite feg, men vi jobbar på det där med vatten. Nu har han dessutom fått en flytväst av Thomas och Ingrid och den ser han bara så tuff ut i. (Bild kommer) Så nu ska han få åka båt på Blidö när det blir tillfälle.
När man är hos Thomas och Ingrid äter man alltid mycket gott. Anna fick mer lyxkaffe än hon orkade dricka. Här är det Anna och Ingrid som gjort en medelhavsinspirerad lunch.
Vadå äta gott? De bara sitter och snaskar utan mig? Det enda jag lyckads sno åt mig var en olivkärna sen fick jag stilla min hunger genom att gnaga loss på min egen fot. Något lyxkaffe såg jag inte röken av heller. Jag fick i och för sig vatten med lite mjölk i ur riktigt glas, så jag kanske inte ska klaga. Sen stack jag ju er tungan i en av gästernas drink, hehe, det var gott. Men hon tyckte inte att vi kunde dela glas så hon hälde ut allt det goda.
Vad har han spanat in nu. Ett litet bustroll är han minsann.
Jomenvisst. Ett lyxigt glas att sticka ner tassen i!.
Oj, vad trött man blir av lantluften.
Sova säl. Man skulle prova att vara hund för en dag. Det verkar finnas sjukt många sköna sovställningar som man skulle kunna testa.
Laban ville inte alls åka hem utan hängde sorgset ut med huvudet genom fönstret. Sen upptäckte han alla festliga dofter och nosen jobbade på högvarv. Och så saknade han ju husse som var hemma.
Då var man på tåget på väg hem. Vi var båda ganska trötta, men Laban gäspade mest.
Hela djurkupén fick vi för oss själva. Trots utrymmet somnade Laban i mattes famn. Myspys.