Sommar på västtorp
Trots att Anna och Ivar inte hade någon sammanhängande semester hann Laban ändå vara på västtorp en hel del. Allra härligast var det när han fick vara där en hel vecka i sträck. Först var han där en dag med Anna, men sedan fick han vara själv med Thomas och Ingrid när Anna och Ivar var på bröllop. Anna åkte direkt ut till vovven igen, men Ivar var tvungen att jobba så han och Amanda och Leeloo kom ut några dagar senare. Här är Laban 17 månader.
På västtorp tar man alltid härliga långpromenader i skogen. Jag har lärt mig gå ganska bra i långlinan så jag kan nosa och strosa runt som jag vill. Vägen till skogen går genom solgrinden. När jag var liten kunde jag smita ut mellan spjälorna, men nu är jag en aningen tjockare hund.
Promenaden övergår i jakt vilket ju en hund som jag borde älska, men tyvärr var bytet kantareller, vilket inte var lika festligt som ett rådjur. Sen ville matte få mig att sittmarkera svampen. Suck. Varje gång hon höll fram en svamp och jag satte mig fick jag klick och stekt ägg.
Här tvingas jag ta paus, Ingrid och Thomas kryper runt och tjoar som om de jagade sork.
När vi kommer hem är jag riktigt törstig. Men jag har ju min egen vattentunna att dricka ur.
Trött blir man också. Finns det något bättre än att få sova i skuggan i gröngräset...
... det kanske skulle vara att gräva en härlig grop...
... eller leka med Pärs gamla handboll...
... eller bara ligga och ha det skönt bredvid Thomas när han jobbar på datorn i skuggan under äppelträdet.
På morgonen går alltid jag och matte till brevlådan och hämtar tidningen. Det är så skönt på landet när det inte finns en massa skumma typer eller bilar som jag behöver skälla ut. Bara härligt gräs att äta och en massa ljuvliga dofter.
Jag vet att jag inte får kasta mig över maten. Först när matte säger var så god så får jag smaka. Jag är duktig på det, titta vilket fokus jag har. Inte ens tittar på tallriken gör jag.
Först äter jag köttet, sen potatisen och sen eventuella grönsaker. Fint äter jag också.
"Efter maten måste mannen vila" (citerat från Anna och Ivars mansgrisiga teknologilärare på gymnasiet.) Under bordet är bästa platsen, men på västtorp har de ett så tokigt bord så man vet inte hur man ska få plats under den där plankan.
Hur man än gör så är den där himla brädan ivägen.
På kvällen när man inte får ligga ute så finns det i alla fall en hel massa pinnar att roa sig med. Även om man är så trött att man måste ligga på sidan och tugga så är det ju bra härligt att möjligheten finns. Så borde vi ha det hemma i Årsta också.
Nej du Laban, jag tror inte att vi vill ha det så här hemma i Årsta.
När man måste vara inomhus kan man också roa sig med att spana ut genom fönstret, men här har Thomas snott min plats. Suck.
Så där ja. Så ska det se ut.
Kan vi gå ut nu då, eller ska jag bara sitta här med den här löjliga selen på mig hela dagen.
En dag när jag och Thomas gick på en skogspromenad åkte Anna och Ingrid till ett självplock med hallon. Där köpte de också tomater som såg så här tuffa ut. Veckad tomat.
Sen kom husse och Amanda och världens bästa schnauzertjej. Då blev det mer en flock i min smak. Ju fler desto bättre.
Kompisar! Jag och Leeloo busade så min päls yrde runt oss och Leeloos mustasch blev alldeles blöt. Här är vi lite lugnare.
Inte bara mustaschen blev slemig, utan skägget också. Ja nästan hela huvudet. Det ser ut som om jag har haft hela schnauzern i munnen. Festligt.
Sen blev Leeloo tvungen att genomgå en fästingkontroll så vi fick ta en paus i busandet till Thomas glädje. Han är lite mesig, tål inte att se lite hundbrottning.
Jag passade på att mysa lite med Ivar. Jag hade ju ändå inte träffat honom på flera dagar.
Och här är det tjejen som myser lite med Amanda under en sådan där påtvingad paus från busandet.
Innan vi skulle åka hem gick vi en långprommenad allihopa. Gruppfoto utan Anna tog vi då.
Härligt med långprommenad med hela flocken.
Vi åkte en massa cab på västtorp också. Det är härligt. Då kan man nosa i luften och låta öronen fladdra i vinddraget. Eller mina öron är inte riktigt den fladdriga typen, men om de var det så skulle de fladdra ordentligt vill jag lova
Jag har en säkerhetsbältssele så jag sitter fint när vi åker cab.
Fina cab-hunden.
Nosen går på högvarv.
Jag vet inte vem som njuter mest...
... jag tror att det är jag.