Ivars bror Oskar och hans fru Rebecka har en liten kille som heter Isak. Han föddes fem veckor för tidigt och fick vara kvar på sjukhuset några dagar extra. Då var han hur liten som helst. Nu har han växt till sig och tar sig enkelt fram på alla fyra. Men bäst är det nog om någon hjälper honom att gå. Då följer han gärna efter Laban. Isak är en kille med bestämda åsikter och världens underbaraste leende. Så här såg det ut när de små killarna träffades första gången. Då var Laban 9 veckor.

Nyfikna var de båda två, men Laban var lite försiktig. Isak ville klappa, känna och klämma.

Klappa vovven fint säger Oskar till Isak och visar hur man gör på Isaks huvud. Laban testar om de där små knubbiga fingrarna kan vara något att slicka på.

Laban vet inte riktigt hur han ska göra, det är ju så roligt när någon vill busa med mumin, men den där lilla killen är lite oberäknelig. Bäst man tar det lite försiktigt. (22 veckor)

Isak har kommit på hur kul det är att ge Laban kex. Att Laban tycker det är roligt behöver vi väl inte tala om. Oskar är lite orolig över att kexen kommer ta slut. (23 veckor)

En kexbit som hamnade i rätt mun i alla fall. (23 veckor)